Plattformskooperativ utmanar internetjättarna

Idén till plattformskooperativ kommer ur insikten att det som vid första anblicken verkade vara ett praktiskt sätt att dela tjänster, så som AirBnb och Uber, spårat ur till vad som kallas plattformskapitalism.

Via sin digitala plattformar drar företagen in enorma pengar på folks vardagliga arbete, men ger väldigt lite tillbaka, både till lokalsamhällena och de som bidrar med sina tjänster. I ett plattformskooperativ är det istället de som hyr ut sin lägenhet eller skjutsar någon som gemensamt äger verksamheten, för att på så sätt skapa lösningar som är socialt hållbara och ekonomisk lönsamma för fler.

När vi tänker på konsumentkooperativ idag, alltså företag där konsumenterna gemensamt äger företaget, är det ofta stora etablerade företag som Coop och Folksam vi tänker på, där det kan vara svårt att se den ursprungliga tanken med den typen av organisation. Men när de traditionella kooperativen bildades var det ett sätt att bryta monopol, ta tillbaka kontrollen över en orättvis prissättning och se till att vinsten från verksamheten återinvesterades i bättre utbud och tjänster.

Med plattformskooperativen har vi möjlighet att bryta liknande monopolsituationer på nätet, och garantera att vinsterna av våra små arbetsinsatser med att köra taxi eller hyra ut en lägenhet inte automatiskt hamnar i Silicon Valley.

På internet betalar vi ofta inte i form av höga priser, som när Konsum utmanade lokala livsmedelsmonopol i början av 1900-talet, utan med vår arbetsinsats och vår personliga integritet. Dagens internetföretag kan göra mångdubbelt större vinster än traditionella företag, i förhållande till hur många anställda de har. Anledningen är det arbete vi som användare gör åt dem. Varje gång vi fyller i våra personuppgifter, gillar något eller kommunicerar med andra på deras plattformar, skapar vi värdefull data som kan säljas till annonsörer.

Genom att som kooperativ driva en egen molntjänst eller plattform kan vi utnyttja alla möjligheter och fördelar med decentraliserade plattformar utan att förlora kontrollen över vinsten eller vår personliga data.

En annan anledning till att organisera sig i kooperativ är att det ger konkreta praktiska fördelar att driva en verksamhet gemensamt. Det sparar kostnader och administration, och kan göra det möjligt att gemensamt anställa specialister för vissa arbetsuppgifter. Idag är bostadsföreningar och kooperativa förskolor småskaliga exempel på kooperativ organisering. Ett intressant historiskt exempel är de frysboxföreningar som var vanliga på 50-talet. Att ha en egen frys hemma var alldeles för dyrt, men genom att gå ihop med några familjer i en ekonomisk förening och dela på en frysbox blev det tillgängligt och prisvärt.

En modern variant på frysboxföreningen skulle kunna vara att gå samman för att driva en gemensamma server, för att få tillgång till krypterade och säkra alternativ till molntjänster som Google Drive, Dropbox och Messenger. Det kan göras i en relativt liten skala, men kräver att någon med teknisk kompetens finns tillgänglig för underhåll och är (precis som frysboxarna på 50-talet) dyrt att göra var och en för sig. Det finns redan många spännande exempel på det här, som kallas “Cloud Coops” och som är något jag tror att vi kommer att få se mycket mer av, ju mer vi ser konsekvenserna av att lämna vår personliga data i händerna på tvivelaktiga företag. I Sverige finns redan föreningen Fripost som driver en mail-server som en ideell förening och håller workshops i att lämna Googles tjänster.

På webbplatsen The Internet of Ownership finns en katalog över plattformskooperativ som tillämpar principen om gemensamt ägande av digitalt drivna verksamheter inom en mängd olika områden. Där finns till exempel Stocksy, ett slags Flickr som ägs av fotograferna; Fairmondo, ett Blocket ägt av säljarna och köparna och en lista på Cloud Coops för kooperativa molntjänster.

What start-ups can learn from affinity groups

The start-up world has come to the same conclusion as many social movements, that a small group of people working together make the most effective and creative choices.

A group of around seven people is recommended by both Google Venture’s “Design Sprint” method, as well as various activist guides to “affinity groups”.

The idea with affinity groups however, is not only to organise your part of an event or action, but also to be a part of a bigger horizontal structure of other groups working towards the same ends.

While the close-knit cooperation in a start-up is a good thing for creativity, it hits a wall when it comes to cooperation with others. The economic incentives doesn’t encourage that. In the rule book of capitalism you can do four things: you can compete, you can merge, you can buy or be bought. This creates a tribal culture were you only look after your own little group. The priority is your clan, not innovation, cooperation or the free flow of ideas.

A small group will be good at coming up with creative ideas, but not at solving large scale or long term problems. And the clan culture stops the kind of collective intelligence where a large group of people can create truly innovative solutions.

As this clan culture clearly stifles innovation, some alternative cultures arise, like co-working spaces, meet-ups and hackathons. But this still has limited effect. The culture of competition and only looking after your own needs to be more consciously broken if we want to see more large scale innovation and proliferation of good ideas. That requires not only a cultural shift, but also creating economic incentives for cooperation.

A structure for sharing ideas and profits between different worker-controlled companies through a horizontal network of start-ups could be one way. This kind of large scale horizontal coordinating is done all the time at large activist gatherings, so the methods are just there ready to be used by future minded entrepreneurs.