Plattformskooperativ utmanar internetjättarna

Idén till plattformskooperativ kommer ur insikten att det som vid första anblicken verkade vara ett praktiskt sätt att dela tjänster, så som AirBnb och Uber, spårat ur till vad som kallas plattformskapitalism.

Via sin digitala plattformar drar företagen in enorma pengar på folks vardagliga arbete, men ger väldigt lite tillbaka, både till lokalsamhällena och de som bidrar med sina tjänster. I ett plattformskooperativ är det istället de som hyr ut sin lägenhet eller skjutsar någon som gemensamt äger verksamheten, för att på så sätt skapa lösningar som är socialt hållbara och ekonomisk lönsamma för fler.

När vi tänker på konsumentkooperativ idag, alltså företag där konsumenterna gemensamt äger företaget, är det ofta stora etablerade företag som Coop och Folksam vi tänker på, där det kan vara svårt att se den ursprungliga tanken med den typen av organisation. Men när de traditionella kooperativen bildades var det ett sätt att bryta monopol, ta tillbaka kontrollen över en orättvis prissättning och se till att vinsten från verksamheten återinvesterades i bättre utbud och tjänster.

Med plattformskooperativen har vi möjlighet att bryta liknande monopolsituationer på nätet, och garantera att vinsterna av våra små arbetsinsatser med att köra taxi eller hyra ut en lägenhet inte automatiskt hamnar i Silicon Valley.

På internet betalar vi ofta inte i form av höga priser, som när Konsum utmanade lokala livsmedelsmonopol i början av 1900-talet, utan med vår arbetsinsats och vår personliga integritet. Dagens internetföretag kan göra mångdubbelt större vinster än traditionella företag, i förhållande till hur många anställda de har. Anledningen är det arbete vi som användare gör åt dem. Varje gång vi fyller i våra personuppgifter, gillar något eller kommunicerar med andra på deras plattformar, skapar vi värdefull data som kan säljas till annonsörer.

Genom att som kooperativ driva en egen molntjänst eller plattform kan vi utnyttja alla möjligheter och fördelar med decentraliserade plattformar utan att förlora kontrollen över vinsten eller vår personliga data.

En annan anledning till att organisera sig i kooperativ är att det ger konkreta praktiska fördelar att driva en verksamhet gemensamt. Det sparar kostnader och administration, och kan göra det möjligt att gemensamt anställa specialister för vissa arbetsuppgifter. Idag är bostadsföreningar och kooperativa förskolor småskaliga exempel på kooperativ organisering. Ett intressant historiskt exempel är de frysboxföreningar som var vanliga på 50-talet. Att ha en egen frys hemma var alldeles för dyrt, men genom att gå ihop med några familjer i en ekonomisk förening och dela på en frysbox blev det tillgängligt och prisvärt.

En modern variant på frysboxföreningen skulle kunna vara att gå samman för att driva en gemensamma server, för att få tillgång till krypterade och säkra alternativ till molntjänster som Google Drive, Dropbox och Messenger. Det kan göras i en relativt liten skala, men kräver att någon med teknisk kompetens finns tillgänglig för underhåll och är (precis som frysboxarna på 50-talet) dyrt att göra var och en för sig. Det finns redan många spännande exempel på det här, som kallas “Cloud Coops” och som är något jag tror att vi kommer att få se mycket mer av, ju mer vi ser konsekvenserna av att lämna vår personliga data i händerna på tvivelaktiga företag. I Sverige finns redan föreningen Fripost som driver en mail-server som en ideell förening och håller workshops i att lämna Googles tjänster.

På webbplatsen The Internet of Ownership finns en katalog över plattformskooperativ som tillämpar principen om gemensamt ägande av digitalt drivna verksamheter inom en mängd olika områden. Där finns till exempel Stocksy, ett slags Flickr som ägs av fotograferna; Fairmondo, ett Blocket ägt av säljarna och köparna och en lista på Cloud Coops för kooperativa molntjänster.

Hur ska föreningslivet förhålla sig till Facebook?

Efter den senaste tidens avslöjanden har det blivit uppenbart att Facebook inte är ett företag som värnar om demokrati, personlig integritet eller unga personers psykiska hälsa. Så hur kan föreningslivet förhålla sig till den här teknikjätten, som vi är så beroende av för att organisera oss och nå ut till medlemmar?

Foto av Shadowsun7

Vad vi vetat sedan tidigare är att Facebook samlar in all vår användardata för att sälja riktade annonser. Det kan låta harmlöst, men har till exempel använts för att sälja annonspaket som riktar sig specifikt till psykiskt instabila tonåringar.

Det nya som kommit fram de senaste veckorna är hur den sammantagna datan från miljontals användare använts för att påverka politiska val och folkomröstningar, utan användarnas godkännande och eventuellt i strid mot lagen.

För att ge en kort sammanfattning, så samlade tvivelaktiga forskare och företag 2014 in data från 50 miljoner ovetande användare. Baserat på den informationen skapade de ett system för “psykologisk profilering”, till exempel genom kartläggning av användarnas sexuella läggning, barndoms-trauman eller etnicitet. Det systemet användes sedan för att, ofta med skrämselpropaganda, skapa riktad annonsering för Trumps valkampanj och Brexit i Storbritannien. Facebook har känt till att användardatan missbrukats, men i princip inte gjort något alls för att stoppa det.

Hur kan demokratiska föreningar, speciellt föreningar för unga personer, förhålla sig till det här? Vi vet att många föreningar är beroende av Facebook för att nå ut till nya och gamla medlemmar, för att opinionsbilda, ordna event, diskutera och organisera sig internt.

Hur skyddar vi våra medlemmars personliga data från att missbrukas av skrupellösa företag eller xenofoba politiska kampanjer?

Är det överhuvudtaget förenligt med demokratiska värderingar att använda Facebook?

I Digidem Lab arbetar vi med att hitta och rekommendera säkra digitala verktyg för organisering för föreningslivet. Säkerhet är alltid relativt, och behöver ofta vägas mot användarvänlighet, effektivitet och förmåga att nå ut till många. Även om vi föredrar kryptering, öppen källkod och decentraliserade tjänster är det inte alltid praktiskt möjligt att använda den typen av tjänster.

Det finns ändå några saker som vi tycker att alla föreningar kan börja göra redan idag

  • Gör inte era medlemmar beroende av att skapa konton hos teknikjättar som Facebook och Google, som lever på att samla in och sälja personlig data. Det är en sak om medlemmar vill använda de tjänsterna privat, men som förening bör ni inte göra det valet åt dem. Se till att det finns fler ställen än Facebook för att hålla sig uppdaterad om vad som händer i föreningen.
  • Utforska alternativa tjänster för event-organisering, diskussioner, beslutsfattande och kommunikation i föreningen, för att successivt kunna byta till tjänster som respekterar demokrati och personlig integritet.
  • Flytta diskussioner och distansmöten mellan aktiva medlemmar till andra tjänster, även om ni fortsätter att använda Facebook för att nå ut till nya medlemmar.
  • Diskutera sociala medier med era medlemmar och vad det kan få för konsekvenser att dela personlig information och politiska åsikter.

I nästa blogginlägg kommer vi att rekommendera några säkrare digitala verktyg för föreningar.

Brittiska Labour har skapat en ny typ av gräsrotsaktivism med digitala tjänster

I juni är det val i Storbritannien. Labourpartiets gräsrötter har alla odds mot sig, men de har ett hemligt vapen: en sällsynt förmåga att skapa effektiva digitala kampanjverktyg.

Foto av PaulNUK

Kamp för medlemsdemokrati inom Labourpartiet

När Jeremy Corbyn nominerades som partiledarkandidat för brittiska Labourpartiet 2015 var det ingen som trodde att han skulle vinna. Stödet från de andra parlamentsledamöterna var rekordlågt, men han lyckades samla ett brett stöd från nya och gamla medlemmar i partiet och vinna stort.

Sedan dess har en maktkamp rasat mellan partiets elit och dess många medlemmar. Yrkespolitiker har sagt upp sig på löpande band i protest mot Corbyn, och försökt avsätta honom — samtidigt som nya medlemmar rasat in och alla omröstningar gett honom en överväldigande majoritet.

Digitala tjänster som en röd tråd

Något som inte syns mycket utåt, men gått som en röd tråd från partiledarvalet 2015 till den nuvarande valkampanjen är hur Corbyns supportrar utvecklat egna effektiva digitala tjänster.

Det började med en webbtjänst för att ringa och påverka medlemmar inför partiledarvalet, en enkel app som bara gjorde en sak: visade ett telefonnummer i taget, som ingen annan ringt tidigare. Med hjälp av den kunde tusentals medlemmar vara med och påverka valet, utan att det behövdes någon central organisering eller lokaler för telefonvärvning.

Därefter har Peoples Momentum, kampanjen för Corbyn inom Labourpartiet, fortsatt att spotta ur sig tjänster för gräsrotsorganisering: en samåkningstjänst för att få volontärer att åka till kritiska lokalval; en app för att maila till parlamentariker; kampanjverktyg för registrering inför valet.

Inför sitt senaste årsmöte visade Momentum även vilka möjligheter open source-tjänster öppnar för internationellt samarbete. För att hantera motioner från sina medlemmar översatte de och anpassade den webbplattform som används för medborgardemokrati i Madrid och flera andra spanska städer.

Den senaste tjänsten som utvecklats heter My Nearest Marginal och är en enkel webbtjänst för att hitta sin närmaste valkrets där det är jämnt resultat mellan Labour och Tories. Storbritannien, liksom USA, har majoritetsval i enmansvalkretsar. Det innebär att den parlamentsledamot som får majoriteten av rösterna i sin valkrets blir vald till parlamentet. Precis som i USA blir det viktigt att vinna avgörande valkretsar där resultatet står och väger.

Med My Nearest Marginal går det att se vilka aktiviteter som är planerade för varje valkrets, och enkelt organisera samåkning dit.

Effektiv strategi med små medel

Det är flera saker som gör Momentums digitala strategi så effektiv. Det är tydligt att det inte finns någon stor budget att ta av, istället förlitar de sig på enkla och tydliga tjänster som underlättar för medlemmarna. Den gamla programmerardevisen “Make each program do one thing well” märks tydligt i sättet de arbetar. Fascinerande är också hur varje tjänst lyckas distribuera ansvaret för kampanjarbetet mellan så många personer som möjligt, vilket sänker tröskeln för att engagera sig, minskar behovet för anställd personal och skapar nätverkseffekter.

Ben Soffa som utvecklade telefonappen konstaterar i en intervju 2015:

En skillnad [mellan andra kampanjer] och de som är engagerade i Jeremys kampanj, är att folk är vana vid att göra den här sortens kampanjer på en minimal budget … de andra kampanjerna har nog inte den erfarenheten.

Återstår att se hur det går i valet om två veckor. Trots att de knappat in de senaste veckorna ligger Labour fortfarande en bra bit efter regerande Tories. Gräsrotsaktivisterna i partiet har hur som helst visat på ett nytt sätt att bedriva kampanjarbete, som kan vara en inspirationskälla för partier och organisationer i andra länder som tror på aktiv medlemsdemokrati.

Var 2016 året när digitalt deltagande slog igenom?

Det råder ingen tvekan om att 2016 på många sätt var ett dystert år politiskt. Men samtidigt med förvirrade folkomröstningar, personfixerade valkampanjer och ett katastrofalt presidentval hände något annat. Sett i backspegeln kan 2016 ha varit året när nya former för demokratiskt deltagande tog steget från periferin till de stora sammanhangen.

Här är en överblick över vad som hände internationellt 2016 med exempel på användning, initiativ och aktörer inom digitala demokrativerktyg. Den här listan gjordes i november 2016 och är långt ifrån fullständig. Kommentera gärna om vi har missat något viktigt!

Exempel på hur digitala demokrativerktyg används

  • Madrid använder en öppen plattform där medborgare kan debattera, prioritera och ge policyförslag för staden.
  • Podemos, Spaniens tredje största partis, plattform “Plaza Podemos” för att skriva och behandla förslag, har 15 000 aktiva besökare per dag. De använder även apparna Agora Voting och Loomio i stor skala för att diskutera och fatta beslut.
  • Via en mobilanpassad webbapplikation går det att prenumerera på uppdateringar om beslut i Helsingfors.
  • Reykjaviks invånare kan skapa och rösta på förslag till hur stadens budget ska användas i deras närområde. Engagemang belönas med en egen digital valuta som kan användas till offentliga tjänster. 18 miljoner euro har fördelats till olika medborgarförslag sedan 2011 och plattformen används nu även i Estland.
  • Parisborna ger förslag och röstar om 5% av stadens ekonomi i världens största medborgarbudget.
  • Taiwan har framgångsrikt använt plattformen Pol.is för att diskutera en ny alkohollagstiftning, en fråga som lamslog regeringen fram tills att den började använda digitala verktyg.

Intressanta initiativ under 2016

  • Två veckors workshop för Collective Intelligence on Democracy på Prado-museet i Madrid i november.
  • EU-projektet D-CENT har hållit workshops i utveckling av digitala demokrativerktyg i Reykjavik, Helsingfors, Barcelona och Madrid.
  • Konferensen Democratic Cities i Madrid samlade forskare, politiker och aktivister från hela Europa för att utveckla demokratin på stadsnivå.
  • Konferensen Network democracy and new forms of citizen participation hölls i Rom.
  • Decentralizing Democracy on our terms hölls i Amsterdam.
  • Communs — Contribution — Nouvelle puissance publique hölls i Paris.
  • Democracy Hackathon / International Open Data Day ordnade hackathons för att utveckla digitala demokrativerktyg i bland annat Helsingfors.

Aktörer som arbetar aktivt med att utveckla digital demokrati

  • Nesta, Storbritanniens innovationsfond, stödjer och forskar på nya digitala demokratitjänster.
  • D-CENT, EU:s projekt för digital demokrati, har tagit fram flera nya verktyg och skriver studier om tillämpning.
  • Madrid stad, använder framgångsrikt digitala verktyg.
  • Barcelona kommun, använder verktyg för beslutsfattande.
  • Media Lab Prado, museet i Madrid, sponsrar och ordnar utveckling av tjänster.
  • Världsbanken, forskar och publicerar rapporter om digital demokrati.

Övriga som gör undersökningar och stödjer digital demokratiutveckling:

Citizens Foundation, Forum Virium Helsinki, Open Knowledge Foundation, Thoughtworks, Centre d’economie de la Sorbonne.