Dags att kräva bättre skolplattformar

Publicerad på ETC Debatt 2022-10-17

Återigen är den kommunala ­skolans digitala appar i blåsväder. Förra året tröttnade föräldrar i Stockholm på dåligt fungerande skolplattformar och skapade ett eget lättanvänt alternativ. Det ledde till polisanmälan från Stockholms stad och internationella rubriker om Sveriges bristande IT-politik.

Nu har Göteborgs stads skolplattform, som bara varit aktiv ­sedan terminsstarten, blivit utsatt för ett dataintrång där samtliga elevers personuppgifter kommits åt.

Att ett sådant här intrång kan hända är inte en olycklig slump eller något som behöver finnas med i kalkylen för digitala platt­formar. Det är ett fel på policynivå i ­Göteborg och andra kommuner.

Kommunerna lägger enorma summor, i Stockholm över en miljard, på skolplattformar som har stängd källkod. Det innebär att bara leverantören av plattformen kan komma åt, utveckla och granska själva koden. ­Nackdelarna med det är många, både för säkerhet, användarvänlighet och kostnader.

När endast en leverantör finns tillgänglig för varje plattform kan de sätta orimliga priser för support och service. Marknaden för skolplattformar har dominerats av ett litet antal aktörer i en oligopolsituation, som leder till helt orimliga priser.

Ska vi som skattebetalare och föräldrar tycka att det är rimligt att spendera uppåt en miljard kronor på något som de flesta av oss klarade av med stenciler och utskrivna scheman när vi själva gick i skolan?

Genom att inte ge andra än leverantören tillgång till ­koden görs inte heller oberoende säkerhetskontroller. Majoriteten av världens servrar och säkerhetsfokuserade system använder istället så kallad öppen källkod, just för att möjliggöra att oberoende granskning av koden kan ske kontinuerligt.

Hade dataintrånget på ­Göteborgs skolor kunnat und­vikas om plattformen istället hade använt öppen källkod? ­Chansen att säkerhetsluckor och slarv hade kunnat täppas till i tid hade ökat väsentligt. I kombination med att använda en plattform som testats och använts under en längre tid och av flera städer hade risken närmat sig noll.

Som förälder är det så klart också frustrerande med de summor som plöjs ner i osäkra system, när de inte ens är enkla att använda. När enkla uppgifter som att göra en sjukanmälan göms i en djungel av inställningar och vi som föräldrar förväntas sätta oss in i en ny app när vi precis kommit igång med den förra.

I en samverkansgrupp ­mellan statliga myndigheter, eSam, rekommenderas sedan ett år tillbaka myndigheter se över sina digitala tjänster för att undvika olaglig personuppgiftshantering. System som Teams, som skolorna fortfarande använder, döms till exempel ut för sin data­överföring till USA, vilket strider mot ­skärpta GDPR-regler. även här verkar kunskap saknas på ­kommunal nivå.

Hur skulle det kunna fungera istället? 

Vi har sett hur öppna Skolplattformen byggts upp med minimala resurser till en användarvänlig och säker plattform. Inom digitalt medborgardeltagande, som jag verkar inom, utvecklas de internationellt mest använda platt­formarna av större städer, som både bär de stora kostnaderna och kan garantera användarvänlighet och säkerhet. De kostnaderna ska inte behöva tas av mindre kommuner. En annan uppenbar fördel är att öppna plattformar kan supportas av flera olika aktörer. Det sänker priserna och undviker oligopol­situationer.

Den internationella ­kampanjen Public money public code, som Arbetsförmedlingen ställt sig bakom, betonar att vi som skattebetalare bör kräva att våra pengar används till digitala plattformar som kan delas mellan flera offentliga institutioner. Att offentliga investeringar i plattformar i Stockholm till exempel kommer Göteborg till del och tvärtom, istället för att bara berika IT-företag.

Det är dags att vi ställer större krav på kommunens inköp av digitala tjänster, för våra barns integritet och för att stoppa ­slöseriet med pengar på under­måliga tjänster.

Brittiska Labour har skapat en ny typ av gräsrotsaktivism med digitala tjänster

I juni är det val i Storbritannien. Labourpartiets gräsrötter har alla odds mot sig, men de har ett hemligt vapen: en sällsynt förmåga att skapa effektiva digitala kampanjverktyg.

Foto av PaulNUK

Kamp för medlemsdemokrati inom Labourpartiet

När Jeremy Corbyn nominerades som partiledarkandidat för brittiska Labourpartiet 2015 var det ingen som trodde att han skulle vinna. Stödet från de andra parlamentsledamöterna var rekordlågt, men han lyckades samla ett brett stöd från nya och gamla medlemmar i partiet och vinna stort.

Sedan dess har en maktkamp rasat mellan partiets elit och dess många medlemmar. Yrkespolitiker har sagt upp sig på löpande band i protest mot Corbyn, och försökt avsätta honom — samtidigt som nya medlemmar rasat in och alla omröstningar gett honom en överväldigande majoritet.

Digitala tjänster som en röd tråd

Något som inte syns mycket utåt, men gått som en röd tråd från partiledarvalet 2015 till den nuvarande valkampanjen är hur Corbyns supportrar utvecklat egna effektiva digitala tjänster.

Det började med en webbtjänst för att ringa och påverka medlemmar inför partiledarvalet, en enkel app som bara gjorde en sak: visade ett telefonnummer i taget, som ingen annan ringt tidigare. Med hjälp av den kunde tusentals medlemmar vara med och påverka valet, utan att det behövdes någon central organisering eller lokaler för telefonvärvning.

Därefter har Peoples Momentum, kampanjen för Corbyn inom Labourpartiet, fortsatt att spotta ur sig tjänster för gräsrotsorganisering: en samåkningstjänst för att få volontärer att åka till kritiska lokalval; en app för att maila till parlamentariker; kampanjverktyg för registrering inför valet.

Inför sitt senaste årsmöte visade Momentum även vilka möjligheter open source-tjänster öppnar för internationellt samarbete. För att hantera motioner från sina medlemmar översatte de och anpassade den webbplattform som används för medborgardemokrati i Madrid och flera andra spanska städer.

Den senaste tjänsten som utvecklats heter My Nearest Marginal och är en enkel webbtjänst för att hitta sin närmaste valkrets där det är jämnt resultat mellan Labour och Tories. Storbritannien, liksom USA, har majoritetsval i enmansvalkretsar. Det innebär att den parlamentsledamot som får majoriteten av rösterna i sin valkrets blir vald till parlamentet. Precis som i USA blir det viktigt att vinna avgörande valkretsar där resultatet står och väger.

Med My Nearest Marginal går det att se vilka aktiviteter som är planerade för varje valkrets, och enkelt organisera samåkning dit.

Effektiv strategi med små medel

Det är flera saker som gör Momentums digitala strategi så effektiv. Det är tydligt att det inte finns någon stor budget att ta av, istället förlitar de sig på enkla och tydliga tjänster som underlättar för medlemmarna. Den gamla programmerardevisen “Make each program do one thing well” märks tydligt i sättet de arbetar. Fascinerande är också hur varje tjänst lyckas distribuera ansvaret för kampanjarbetet mellan så många personer som möjligt, vilket sänker tröskeln för att engagera sig, minskar behovet för anställd personal och skapar nätverkseffekter.

Ben Soffa som utvecklade telefonappen konstaterar i en intervju 2015:

En skillnad [mellan andra kampanjer] och de som är engagerade i Jeremys kampanj, är att folk är vana vid att göra den här sortens kampanjer på en minimal budget … de andra kampanjerna har nog inte den erfarenheten.

Återstår att se hur det går i valet om två veckor. Trots att de knappat in de senaste veckorna ligger Labour fortfarande en bra bit efter regerande Tories. Gräsrotsaktivisterna i partiet har hur som helst visat på ett nytt sätt att bedriva kampanjarbete, som kan vara en inspirationskälla för partier och organisationer i andra länder som tror på aktiv medlemsdemokrati.

Var 2016 året när digitalt deltagande slog igenom?

Det råder ingen tvekan om att 2016 på många sätt var ett dystert år politiskt. Men samtidigt med förvirrade folkomröstningar, personfixerade valkampanjer och ett katastrofalt presidentval hände något annat. Sett i backspegeln kan 2016 ha varit året när nya former för demokratiskt deltagande tog steget från periferin till de stora sammanhangen.

Här är en överblick över vad som hände internationellt 2016 med exempel på användning, initiativ och aktörer inom digitala demokrativerktyg. Den här listan gjordes i november 2016 och är långt ifrån fullständig. Kommentera gärna om vi har missat något viktigt!

Exempel på hur digitala demokrativerktyg används

  • Madrid använder en öppen plattform där medborgare kan debattera, prioritera och ge policyförslag för staden.
  • Podemos, Spaniens tredje största partis, plattform “Plaza Podemos” för att skriva och behandla förslag, har 15 000 aktiva besökare per dag. De använder även apparna Agora Voting och Loomio i stor skala för att diskutera och fatta beslut.
  • Via en mobilanpassad webbapplikation går det att prenumerera på uppdateringar om beslut i Helsingfors.
  • Reykjaviks invånare kan skapa och rösta på förslag till hur stadens budget ska användas i deras närområde. Engagemang belönas med en egen digital valuta som kan användas till offentliga tjänster. 18 miljoner euro har fördelats till olika medborgarförslag sedan 2011 och plattformen används nu även i Estland.
  • Parisborna ger förslag och röstar om 5% av stadens ekonomi i världens största medborgarbudget.
  • Taiwan har framgångsrikt använt plattformen Pol.is för att diskutera en ny alkohollagstiftning, en fråga som lamslog regeringen fram tills att den började använda digitala verktyg.

Intressanta initiativ under 2016

  • Två veckors workshop för Collective Intelligence on Democracy på Prado-museet i Madrid i november.
  • EU-projektet D-CENT har hållit workshops i utveckling av digitala demokrativerktyg i Reykjavik, Helsingfors, Barcelona och Madrid.
  • Konferensen Democratic Cities i Madrid samlade forskare, politiker och aktivister från hela Europa för att utveckla demokratin på stadsnivå.
  • Konferensen Network democracy and new forms of citizen participation hölls i Rom.
  • Decentralizing Democracy on our terms hölls i Amsterdam.
  • Communs — Contribution — Nouvelle puissance publique hölls i Paris.
  • Democracy Hackathon / International Open Data Day ordnade hackathons för att utveckla digitala demokrativerktyg i bland annat Helsingfors.

Aktörer som arbetar aktivt med att utveckla digital demokrati

  • Nesta, Storbritanniens innovationsfond, stödjer och forskar på nya digitala demokratitjänster.
  • D-CENT, EU:s projekt för digital demokrati, har tagit fram flera nya verktyg och skriver studier om tillämpning.
  • Madrid stad, använder framgångsrikt digitala verktyg.
  • Barcelona kommun, använder verktyg för beslutsfattande.
  • Media Lab Prado, museet i Madrid, sponsrar och ordnar utveckling av tjänster.
  • Världsbanken, forskar och publicerar rapporter om digital demokrati.

Övriga som gör undersökningar och stödjer digital demokratiutveckling:

Citizens Foundation, Forum Virium Helsinki, Open Knowledge Foundation, Thoughtworks, Centre d’economie de la Sorbonne.

Writing better design briefs with User Stories

The thing about design briefs for web projects is that they can be very detailed and totally make sense for everyone, without being helpful at all for the developer. The briefs that I’ve read often describes features in too much detail, or is set on a specific solution for the design, without defining the actual user need or problem to be solved.

In comes User Stories, a really clever way to define exactly what the users need and why, without makes assumptions about how to make it happen.

User stories are written like this
As a <type of user>, I want <some goal> so that <some reason>.

For example
As a user I want to find contact information so that I can get in touch with the organisation.

I have found user stories really helpful, not only in cases of development, but also for design decisions. It is done in a language that the client can understand, and the developer or designer can interpret, without having to read between the lines.

Using Evidence Planning to develop new digital platforms for Friends of the Earth International

Friends of the Earth International (FoEI) came to me recently to develop a new digital platform, in a combined effort to replace an old intranet that no one was using, and finding ways of mobilising members to collaborate and take action.

With member organisation in 75 countries and around 5000 activist groups worldwide, there is clearly a challenge in finding the right tools for the task. I love matching the right digital tools for different tasks, but the big question is always ”will people use it?”. So the whole process will need to be thoroughly based on user needs and expectations in the organisation.

We decided early on to follow the United Nations backed Principles for Digital Development, as they set a framework that I believe most digital projects should follow, and gives both the client and developers a common understanding of the process.

We also narrowed down the scope to initially focus on a Minimal Viable Product (MVP), both in order to focus on the main objectives and maybe more importantly to be able to involve the stakeholders in testing and evaluation the product as early as possible.

I have worked with (my own take on) a method called Effect Mapping for years, and I find it invaluable for understanding the focus, user groups and user needs in a project. The downside of this and a lot of other methods is however that they only focus on the new product. There is always some old system in the background that we are looking to replace. And the limitations or advantages of that system will always effect the expectations for the new project.

Another limitation in only looking at the current project is missing how it is linked to other systems that the organisation use, and how it enhances or interacts with them.

Thanks to the Development Impact and You Toolkit by Nesta I found this awesome workshop exercise called Evidence Planning.
In a really basic template with five fields, you and the client go through what the Key focus of the project is; how it Enhances current systems; Re-uses stuff that is already in use; which tools to Replace and what the Limits of the project is.

This method can be used for a lot of other cases than digital systems, but I found it really useful to quickly get the full picture of where this project fits into the organisations workflow.

In the case of FoEI, we found that we need to enhance internal systems like an Odoo installation that holds lots of organisational data, and the external web that is recruiting new members. By being the middle ground between these two: not for office workers or complete newbies, but people inside the organisation who wants to get more active.

It will re-use and present all the activities that are happening in groups all over the world and give a chance to share all those stories. And the systems that it is looking to replace are the intranet and it’s document repository, and possibly systems for internal communication, like email lists.

Thanks to this I now have a better grasp of where this project fits in and what the expectations from the organisation might be.

Looking ahead, we will work with User Stories to get all the details about what we want to get out of this, or these, new platforms.